Tisdagen den 22 september 1953 föddes jag på KK, kvinnokliniken, på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Tack för det, kära päron!
Svartvita bilden visar ett foto av mig under första dagen i mitt liv. Med tillfälligt deformerat huvud och händer som klor ser jag ut som ett litet monster.
Den ende jag känner till som delat min födelsedag var boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson, även han göteborgare.
Föräldrarna var folkskolelärarna Sigbritt och Erik Öjerskog. De träffades när de utbildade sig på lärarseminariet i Göteborg.
16 månader senare föddes min bror Gunnar, den som följt mig längst i livet. Men med navelsträngen trasslad runt halsen var han nära att strypas till döds.
Mina föräldrar skilde sig redan när jag var tre år. Därför har jag inga minnen av vårt familjeliv. Kanske var äktenskapet dödsdömt. Mamma var adopterad rektorsdotter som trivdes i stan, pappa var bondson som trivdes på landet.
Om mamma varit biologisk dotter till mormor, istället för adopterad, hade jag haft kungligt blod i ådrorna!
Senare i livet gav pappa Erik mig ytterligare tre syskon att vara stolt över: Sonny, Maria och Anna-Karin.
Jag döptes till Carl Gustaf Peter Öjerskog. (Varför har alla västerlänningar flera förnamn? Jo, det började med att kungafamiljer gav sina barn flera namn för att hedra släktingar, något som allmänheten sedan tog efter.) Men jag hann aldrig fråga mina föräldrar varför det blev just så.
Jag är stolt över mitt namn. Tilltalsnamnet Peter är internationellt gångbart medan efternamnet är typiskt svenskt men ändå unikt; en naturdel, skog, och en del som härstammar från fädernegården Öjert, fem mil norr om Göteborg.
Carl betyder fri man (vilket ju är ett perfekt namn på mig) och Gustaf innebär Göternas stav (ledare). Carl och Karl är tillsammans Sveriges vanligaste mansnamn. Gustaf är efter farfar. Båda klassiska kunganamn, vår nuvarande kung heter exempelvis så.
Engelskspråkliga formen Peter kommer från grekiska namnet Petros, som betyder klippa. En av Jesu lärjungar hette Petrus (latinska varianten). Namnet har alltså över 2000-åriga anor. Det har spridit sig till många språk; Pedro (spanska), Pierre (franska), Pjotr (ryska), Peter (svenska), Peder (danska), Petter (norska), Petur (isländska), Boutros (arabiska), etcetera.
Efternamnet Öjerskog kom till på följande sätt; Farmor och farfar och deras fem barn, inklusive min pappa, hade efternamnet Olsson, efter farfarsfar Olle Petter.
Två av sönerna blev poliser i Göteborg. Där tilltalades alla med efternamn och det fanns förväxlande många Olsson. Syskonen försökte byta till Öjert, efter släktgården, en sammandragning av Örgärdet (grusgärdet) eller möjligen Ödegärdet.
Men det namnet var redan upptaget så det fick bli Öjerskog. Ett kungligt brev godkände namnbytet 1942. Alla Öjerskog är släkt med varandra.
En släkting har släktforskat. Äldsta anförvanten var ”Karl” från 1600-talet. Vi var ursprungligen valloner (”dalfolket”), som så många andra svenskar. De emigrerade från fransktalande Vallonien, som på den tiden tillhörde Holland, till Göteborg för att gräva stadens kanaler, vilket holländarna var experter på. Jag har alltså holländska rötter, inte belgiska som jag tidigare trott, Belgien existerade inte då. Under 1600-talet utvandrade uppåt 1000 valloner till Sverige. De betydde mycket för moderniseringen och industrialiseringen av Sverige genom att exempelvis starta många järn/mässingsbruk.
Jag har min namne i ett kusinbarn. Vi är alltså bara två i hela världen som heter Peter Öjerskog. Det finns betydligt fler Peter Olsson.
<< Jag Minns Mig | En perfekt dag >>