NORRGÅENDE TÅGET
Musik & lyrik: Keith Almgren 1978
C F G G
C F G G
C F G G
C F G G
F G F G
F G F C C
C F G G
C F G G
F G F G
F G F C C7
F G C C7
F G C C7
F G C7
F G C C
Jag ringer ditt nummer
Och önskar att du vore här
Jag är nog en dummer
För jag vet mycket väl hur det är
Men har så förbannat svårt
Att både inse och förstå
Att det som vi kalla’ vårt
Inte längre tillhör oss två
Du valde att ensam
Vandra din egen väg
Utan mål for du fram
Längs kusten med din tunga bag
OCH JAG STOD ENSAM KVAR
PÅ STATIONEN OCH GRÄT NÄR JAG SÅG
ATT DU UTAN ATT TVEKA
STEG OMBORD PÅ ETT NORRGÅENDE TÅG
UTAN ATT VINKA
UTAN ATT SE DIG OM
UTAN ATT BLINKA
FOR U PRECIS SOMDU KOM
OCH JAG STOD PÅ PERRONGEN
OCH SVOR ÖVER LYCKLIGA ÅR
OCH SKREK: FAN MIN VÄN
DU BARA VÄNDER MIG RYGGEN OCH GÅR
Men jag ringer ändå
För att kanske få höra din röst
När du svarar: Hallå
Bränner blodet inunder mitt bröst
Hallå det är jag
Vill bara höra hur du mår
Säg har du det bra
Det var ju inte igår
Men det klickar i änden
Fan nu la hon på luren
När ska vi bryta trenden
Och riva den här jävla muren
REFRÄNG
Å skrek: Fan min vän
Du bara vänder mig ryggen och går
Musik: Den här låten har min musikkompis Keith Almgren skrivit och är den enda cover jag spelat in. Han har inspirerats av Ulf Lundell både när det gäller text och musik: ”På den tiden var det bara Ulf Lundell som gällde” (Huddinge 1978). Jag tycker själv att det här är Keithans bästa låt – någonting som han inte själv har insett. Jag önskar verkligen att jag skrivit den. Norrgående Tåget spelade Keith, Frank Erlandsson och jag åtskilliga gånger i vår kortlivade popgrupp, bland annat när vi tränade på Röderbyskolans scen. Det som ”gör” låten är att Keith lägger till en takt i regrängupptakten och kompenserar genom att ta bort en takt i refrängen. Treklangsbasen med sin glidning från moll till dur på andra tonen (Eb-E) inspirerad av Biscaya-kompisen Börje Myrenius basspel när vi övade Sista Dansen. Pianot spelar reggieliknande baktakt. Keith sjunger andrastämma i refrängen vilket förhöjer låten, inte sedvanlig fotbollsrefräng då alla sjunger samma toner. Många tycker det här är bästa låten på kassetten ”Filmisar”. Det var just därför jag valde att spela in den. För den planerade LP:n var det meningen att jag skulle spela in ytterligare en cover, Storstadsbarn, av Keith Almgren och Frank Erlandsson, men vinylfullängdaren realiserades aldrig.
Lyrik: Keith Almgren hade glömt bort Ulf Lundell-inspirerade Norrgående Tåget och slarvat bort texten men jag räddade den excellenta låten till eftervärlden. Den andra tänkta covern Storstadsbarn hette från början Novemberbarn och Keith skickade texten till Ulf Lundell i Åre för ”bedömning” (båda är födda i november). Han fick ett långt och positivt brevsvar på maskin från Lundell som nu sitter inramat. Keith lyckades få en kille som hette Mats Gunhamre intresserad av texten. Gunhamre använde lyriken till en av sina kompositioner och spelade in den med sin grupp Boris & Dobbers. Novemberbarn spelades senare in av discogruppen Inferno. Den versionen hamnade på en Lektyr-kassett som sålde bra och gav Keithan ett par tusenlappar i förtjänst. Keith skulle med tiden bli Sveriges mest STIM:ade kompositör efter Thore Skogman, med runt tusen låtar, mestadels texter, registrerade. Exempelvis hade han med två texter i Schlagerfestivalen 1986, varav Anna Books klassiska ABC.