Tillfället då jag bestämde mig för att bli nykterist minns jag väl. Det bör ha varit klassiska fylledatumet Lucia 1967 och jag gick i åttonde klass i Kvarnskolan i Jakobsberg, eller möjligen ett år senare.
Somliga av mina klasskamrater hade druckit sig berusade på mellanöl, dåtidens nyintroducerade modedryck. Nu satt de i klassrummet och skulle visa hur bakfulla de var. De lutade sig framåt med huvudet gömt mellan armarna halvsovande mot skolbänken.
Om de bara hade varit hälften så sjuka en vanlig dag hade de stannat hemma. Nu var de i skolan för att visa hur dåligt de mådde. Så korkad ska inte jag bli, tänkte jag. Och på den vägen är det.
Vad kallas en person som inte brukar alkohol? Nykterist. Vad kallas en person som missbrukar alkohol? Alkoholist. Vad kallas en person som brukar alkohol? Det har inte funnits ett sådant ord i svenskan och därför har jag fått uppfinna det: alkoholare.
Varken positivt eller negativt laddat, ungefär som rökare. Hädanefter använder jag ordet alkoholare i detta kapitel. Jag har till och med spelat in en låt med den titeln: Alkoholare.
På sommarloven i Jugoslavien på 1960-talet drack de vuxna rödvin mest hela tiden. De hade ju semester i värmen och tog till sig ”kontinentala” vanor. Jag luktade som barn nyfiket på vinet. Det luktade inte gott, alltså kunde det inte smaka gott. Vin var en vuxendryck, men jag reflekterade inte över alkoholen.
Enstaka gånger besökte vi jugoslaviska familjer. De bjöd på husets brännvin, rakia på serbokroatiska. De hällde upp halva dricksglas mitt på dagen. Föräldrarna grinade illa, lillebror Gunnar grinade ännu mer illa. Uppenbarligen smakade det inte gott. Jag avstod. Först i vuxen ålder har jag förstått min gränslösa oartighet som barn; den jugoslaviska familjens brännvin dög inte åt mig!
Jag har bokstavligen smakat en droppe alkohol i mitt liv. Det bör ha varit 1966-1967 hemma på Apollovägen i Skälby. Föräldrarna drack lättöl till maten. Jag var nyfiken på hur öl smakade, utan att reflektera över alkoholen.
När jag var ensam i köket halsade jag en tomflaska. En droppe lättöl landade på min tunga. Det smakade fan för en ung tonåring. En droppe är för lite för att svälja utan lättölen blandades snabbt med saliven. Tilläggas kan att Nykterhetsrörelsen betraktar lättöl som tillåten dryck eftersom den innehåller relativt lite alkohol. Ett synsätt jag inte delar.
Jag mognade sent eftersom jag inte ”dopade” mig med alkohol. Jag tittade avundsjukt på de tuffa grabbarna som stärkt sig och vågade gå fram till de snyggaste tjejerna. Men idag är det jag som vågar i alla lägen medan kompisarna måste stärka sig, en del på gränsen att bli för fulla.
Jag tyckte länge att alkohol hade en enda fördel i form av ”socialt glidmedel”. Men nu anser jag inte det. Man blir beroende av ”glidmedlet” och kan inte vara utan det, kan inte agera nyktert och naturligt.
Ungefär tio procent av Sveriges vuxna befolkning är alkoholister, kemiskt beroende av alkohol. Men jag har myntat uttrycket social alkoholism; man kan inte ha kul på en fest eller middag, dansa med brudar eller gå i säng utan alkohol. En överväldigande majoritet av alkoholarna är sociala alkoholister, enligt mig.
För mig fanns bara en nackdel som nykterist med egen bil i Sverige; alkoholarna ansåg att det var min skyldighet att vara deras fyllechaufför. Det innebar att jag fick lämna hemmet först och hämta upp folk långt åt helvete. Självklart bemödade de sig inte med att vara klara utan chauffören tvingades snällt vänta. Jag kunde inte åka hem förrän alkoholarna behagade avsluta festen. Jag kom dödstrött sist i säng av alla. Men aldrig att jag fick bidrag till bensinpengar eller knappast ens ett tack.
Ibland har alkoholare sagt till mig att de beundrar mig som är nykterist, som klarar av att ”avhålla” mig. För mig är det lika fånigt som om jag skulle beundra dem för att de inte knarkar. Alkoholen existerar helt enkelt inte i mitt liv. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Men rökning då? Jag har faktiskt i min ungdom vid ett halvdussin olika tillfällen tagit ett bloss i min mun, varje gång för att upprepat övertyga mig om hur äckligt rökning smakar. Halsbloss var det inte tal om. Snus? Sorry, jag har tillräckligt med skit i ändan.
Narkotika har jag kommit i kontakt med en enda gång. På USA-resan 1977 umgicks vi med amerikanska ungdomar en kväll. De lät en marijuanacigarett gå runt. Jag var den ende som avstod. Jag var rosenrasande över denna nonchalanta drogliberalism men valde att hålla käft.
Min mamma var nykterist och duktig simhopperska i ungdomen. Men hon grundlade sin alkoholism som vuxen just under Jugoslavien-semestrarnas rödvinsdrickande, även om hon i Sverige föredrog vita vinet Tirnave. Det gav mig en glädjelös uppväxt och stärkte min övertygelse om nykterhet.
På kvällarna låg mamma och sov ruset av sig med hjälp av sömnpiller i sitt rum. Min styvfar Sven satt cementerad framför TV-apparaten i vardagsrummet och blockerade alla annan samvaro.
Värst var julafton, då vi var tvungna att vara hemma. Då var båda föräldrarna berusade och aggressiva. Jag var livrädd för att det skulle bli bråk, vilket hände nån gång. Sedan dess ogillar jag denna högtid. Thailand gav mig möjlighet att slippa julen eftersom thailändarna är buddister.
Min räddning blev att jag i princip varje kväll gick över till kompisen Kenth Wöllner och hans trevliga mamma Astrid, som också hon var som en ungdomlig kamrat. Där fick jag uppleva trivsel och familjär känsla. Tack, Kentha!
Min mors alkoholism blev förstås också ett problem på jobbet. Jag kan tänka mig hur snacket gick på Hässelbygårdsskolan; lärarinnan som var smålullig, luktade vin och hade Tirnave-flaskor klirrande i katederns lådor. Till slut tvingades hon sluta med förtidspension.
Min mor försökte vid minst ett tillfälle ta livet av sig genom överdos av sömntabletter. Styvfar tvingades ringa efter ambulans till Karolinska. Det var inte roligt för två unga söner. Endast 55 år dog hon i sömnen på eftermiddagen. Alkoholism var en bidragande orsak. Jag blev moderlös vid 29 års ålder.
När bror Gunnar och jag flyttade till Karlskrona 1977 för att öppna Uncle Sam’s hamburgerbar bodde och jobbade vi ihop. Därmed kunde jag på nära håll se hur han utvecklade sin alkoholism.
I början kom vi inte hem förrän klockan 05 på morgonen efter att ha städat på Sam’s. Gunnar var då tvungen att ta sig en liten hutt alkohol i plåtmugg för att varva ner och somna, till min stora irritation.
Gissningsvis började detta redan när han som 19-åring var restaurangchef för McDonald’s Sveavägen med över 100 anställda, då världens bäst säljande McDonald’s. Pressen var för stor för en tonåring.
Ganska snart började Gunnar ta sina supar efter stängning på Uncle Sam’s kl 03 på natten. Därefter blev det efter midnatt under själva jobbet, alkoholen dold i en milkshakemugg med sugrör. Till slut drack han alkohol all vaken tid, det gick fort, tog bara ett par år.
Efter Sam’s-tiden började Gunnar jobba på Stena Line mellan Göteborg och Kiel. Det gav möjlighet att köpa billig sprit och öl i Tyskland som efter varje dygnsresa lastades i hans Volvo. Med hela lastutrymmet fyllt med alkohol bar det hem till Karlskrona.
Vintern 1985-1986 fick han sladd i snön med bilen utanför Värnamo och krockade med en lastbil. Gunnar hade omkommit om han kört någon annan bil än sin Volvo 245, då världens krocksäkraste bil.
Men olyckan gjorde att han gick från dold till öppen alkoholist. En äkta A-lagare som sov på Karlskronas gräsmattor. Polisen ville vara justa och körde honom hem, de borde ha tagit honom till socialen och dragit igång hela apparaten.
Alkoholare har ofta sagt till mig att ge fan i dem som kan ”sköta alkoholen”. Istället ska jag hjälpa A-lagarna, sopa upp de mänskliga spillrorna efter alkoholindustrins miljardvinster. Men jag menar att alla alkoholare kan glida över i alkoholism om de råkar ut för en smäll: arbetslöshet, skilsmässa, sjukdom, olycka.
Många år senare sökte min bror hjälp av Stena Line att gå en ettårig nykterhetsbehandling. Arbetsgivarens investering var på 90.000 kronor, som dock betalades av staten.
Gunnar klarade galant att vara nykter. Intressant var att han inte hämmades av nykterhet, som exempelvis blyghet, utan var enastående trevlig, omhändertagande och generös. För mig var detta fantastiskt! Aldrig mer brorsans dåliga ölsinne.
Jag berömde och uppmuntrade honom. Men Gunnar snäste irriterat tillbaka. Jag håller det ett år och sen får vi se, svarade han. Men eftersom han en gång i tiden slutat röka tvärt utan problem hoppades jag på fortsatt nykterhet.
Gunnar höll sig nykter i 1,5 år men planerade uppenbarligen hela tiden att korka upp en lämplig dag. Det blev förstås en midsommarafton. Som alla nyktra alkoholister drömde han om att kunna dricka måttligt med alkohol. En hopplös dröm.
Alla som fyllt 62 fick avtalspension från Stena Line så Gunnar tog chansen till det efter ett hårt arbetsliv. Numera jobbar han extra vid julborden i Karlskrona. Min bror lever ett bra liv idag med sambo, dotter, barnbarn, hög pension och en rejäl slant på banken – i motsats till mig!
Detta är en självbiografi, varför skriver jag så mycket om min bror och mor? Var tionde vuxen svensk är som sagt alkoholist, ofta dold för att klara jobbet, A-lagarna på parkbänken är bara nån promille. Runt varje alkoholist finns fyra-fem nära personer som drabbas. Det betyder att halva svenska folket lider under alkoholen! Jag är en av dem.
Genom livet har jag ofta fått frågan: Varför dricker du inte alkohol? Mitt svar är alltid en motfråga: VARFÖR skulle jag göra det? Jag vill tvinga frågeställaren att tänka efter. Denne skulle knappast fråga någon: Varför röker du inte? Det är alkoholarna som har att svara på varför de dricker flytande gift, inte jag som avstår.
Jag kallar alkohol för flytande gift. Är alkoholen giftig? Normalkonsumtionen av vätska för en människa är tre liter om dagen. Drick tre liter brännvin en dag och du dör.
Jag har många gånger blivit tillfrågad om att gå med i nykterhetsrörelsen IOGT-NTO. Svaret har blivit nej. Dels vill jag vara fri och oberoende att uttrycka mig om alkohol, jag är mycket intresserad av alkoholfrågor, dels vore det lika principiellt fånigt som att var med i en förening för icke-rökare.
Men som journalist har jag på mitt initiativ haft endagarskurs för IOGT-NTO hur media ofta hyllar alkoholen via ”experter” och hur man skriver insändare om alkoholfrågor. Deltagarna fick avsluta dagen med att lägga sina insändare på brevlådan.
Tillsammans med UNF, Ungdomens Nykterhetsförbund, demonstrerade jag också mot lördagsöppet utanför Systembolaget i Hoglands park i Karlskrona. Det gav en helsida i Expressen med bild på mig med armarna trotsigt i kors.
En nykter alkoholist har nämligen förklarat for mig; En dold alkoholist köper ut alkohol efter jobbet på fredagen. Hur mycket alkoholisten än köper så tar det slut på fredagskvällen. Men eftersom denne slutar klockan 17 händer inte så mycket innan det är dags att sova.
Men om Systembolaget öppnar klockan 10 på lördagen står alkoholisten där. I och med att missbrukaren börjar supa tidigt exponeras denne och omgivningen för risk under längre tid. Det är på kvällen när berusningen ökat som alkoholisten börjar spöa sin fru och barn.
Genom att vi troligtvis lyckades fördröja lördagsöppet ett år var jag med och hindrade att över ett par tusen kvinnor och barn blev misshandlade. Det är jag stolt över.
För mig är nykterhet normen. Alkoholarna som dricker flytande gift är de avvikande. Om man tar hela Sveriges befolkning, även barn och gamlingar, så gissar jag att bortåt hälften är nykterister. För övrigt delar jag min nykterhet med över en miljard muslimer. Det var fantastiskt att besöka Marocko och Tunisien. Ingen jävla alkohol!
En gång passerade jag Salt Lake City i Utah i USA. Jag gjorde ett restaurangbesök och beställde min då sedvanliga Coca-Cola. Vad jag inte visste var att mormonernas huvudstad var alkoholfri! Det retar mig att jag inte kunde njuta av det unika tillfället.
Alkoholarna säger ofta till mig att alkohol alltid har funnits och kommer alltid att finnas. Men 1970 rökte hälften av Sveriges vuxna befolkning, idag är det under tio procent. Vissa länder som Finland och Nya Zeeland siktar mot total rökfrihet. Det går att ändra folks vanor!
På senare tiden har man förklarat alkoholism som en sjukdom. Detta enligt min mening för att befria sig från ansvar för att man dricker alkohol. Att bli sjuk kan man ju inte rå för. Men är den som inte kan sluta röka sjuk? Alkohol, tobak och narkotika ar beroendeframkallande. Kroppen reagerar helt normalt, men beroendet varierar och kan nå extrema nivåer.
Vissa alkoholare försöker få ordet nykterist att verka töntigt. (O)lustigt nog tror många att jag är nykter alkoholist. Men jag är mycket stolt över att vara nykterist hela livet. Att kunna fejsa verkligheten utan att berusa sig. Nykterhet har klara fördelar; jag förstör inte mina organ, jag kan åka bil till och från festen, jag blir inte bakfull, jag sparar pengar.
Jag upplevde aldrig något grupptryck i ungdomen. Men på festerna kunde tjejerna säga: Ta dig en sup och var som folk. Men när jag kom till Thailand var min alkohol- och rökfrihet ett stort plus bland asiatiska kvinnor. Jag är alltid samma nyktra person. Aldrig full, dum eller aggressiv, vilket de uppskattar.
Alkoholism finns i släkten Öjerskog, benägenheten att bli missbrukare. Även en farbror var alkoholist. En kusin har förklarat att hans mål är att supa ihjäl sig. Till och med min biologiske far hade problem. Något jag aldrig märkte eftersom han inte drack en droppe alkohol tillsammans med mig.
I motsats till min mor och styvfar hade jag ett mycket gott förhållande till pappa Erik. Men eftersom vi började umgås rejält först i vuxen ålder kallade jag honom alltid Erik, inte pappa. Vi delade ett intresse för kultur och samhälle. Med broder Gunnar var det jakt och fiske. Erik var en av mina bästa polare! Jag är stolt över att ha ärvt hans rättspatos.
I vuxen ålder har jag funderat på om även jag kan ha alkoholismen i mig. Jag är en allt-eller-inget-person, av eller på. Det visar mitt tidigare matmissbruk som gör att jag får kämpa mot övervikt livet ut.
När det gäller alkoholen blev det inget. Men om jag hade börjat dricka det flytande giftet kunde det kanske ha blivit allt.
<< JUGOSLAVIEN | MOTOR >>