Thailand har räddat mitt liv. Pensionärsåren i Sydostasiens paradis kan bli min bästa tid. Kvar i vinterkalla Sverige hade jag varit en tjock och grinig gubbe som tvingas leva i celibat och jobba tills jag stupar.
Innan jag blev Thailandsvän 2001 kom jag i kontakt med landet vid två enstaka tillfällen:
Min bror Gunnar redan reste vintern 1978 två veckor till Pattaya i Thailand för att fiska – inget annat. Gunnar lät också sy upp arbetsskjortor med broderade texten: Uncle Sam’s Burger Business. Trots att skjortorna tvättades nästan dagligen höll de i åratal. Men det skulle dröja hela 23 år innan jag själv reste till Thailand och 35 år tills jag emigrerade just till Pattaya!
Min Karlskronakompis Manne hade ett tag en styvfar som hette Anders Carlsson. Han var yrkesmilitär och hade en magnifik mustasch av typen knävelborrar. Vi stötte ihop en sommardag på Saltö badstrand i skiftet 1980/1990-tal. Anders berättade då att han skulle gå i pension vid 60 år (militär förmån) och sedan flytta till Thailand.
Han sa; Varför ska jag vara fattigpensionär i kalla och mörka Sverige när jag kan leva gott i soliga och varma Thailand? Den meningen fastnade i mitt huvud, även om drömmen då var södra Kalifornien. Tyvärr skulle Anders senare bli giftmördad i radhuset i Cha Am av sin thailändska kvinna, som i lönndom var gift med en thailändsk man.
I slutet av år 2000 fick jag ärva en rejäl summa pengar av min styvfar Sven Wallerstedt. Oväntat eftersom vi hade en dålig relation. Detta arv skulle förändra mitt liv till det bättre. Tack, Sven!
Eftersom jag hade det mesta materiellt ville jag lägga en del av arvspengarna på att resa. Jag hade tre alternativ; 1) Jorden-runt-resa med flyg. 2) Hälsa på en svensk kompis och hans familj i San Francisco, 3) Thailand, som alla pratade väl om.
Jorden-runt föll bort eftersom jag skulle vara ifrån mitt frilansjobb för länge. San Francisco är inte så kul under vintern. Återstod Thailand, som var extremt populärt bland svenskarna under denna tid.
Eftersom jag var för ängslig för att åka själv till Asien för första gången ringde jag min kompis Fred Fredenklo i Stockholm. Om han hittade en lämplig charterresa till Thailand skulle jag bjuda honom på resan.
Det dröjde inte länge innan Fredde ringde tillbaka. Två veckor på Phuket, Thailands Gotland, för 7800 kronor vardera. I slutet av januari 2001 flög vi ner. På kvällen kom vi rejält jetlaggade till hotellet som låg i utkanten av Patong Beach.
Sova eller göra stan som glimrade och lockade nedanför oss? En taxiresa senare var vi på nöjesgatan Bangla Road. Eftersom Fredde är lätt rörelsehindrad parkerade han sig i närmsta bar. Själv gick jag på upptäcktsfärd längs neonsprakande Bangla Road.
Det var otroligt vackra kvinnor som stod på podier och dansade för att locka in kunderna i barerna. Men det var något som inte stämde med dem. Snart fick jag lära mig att det var transvestiter, ladyboys, katoeys, Thailands tredje kön.
Tillbaka till Freddes bar var han punktmarkerad av två kvinnor i fyrtioårsåldern. Den ena blev ”min”. Jag hade inte knullat på år och dar och tänkte: nu eller aldrig! Som tur var valde jag nu. Det gjorde Fredde också.
Av någon anledning ville min tjej gå flera kvällar på en restaurang som låg allra längst ut i kanten av nöjesområdet och som jag aldrig hittat till själv. Där jobbade en snygg kvinna som jag blev allt mer förtjust i.
Eftersom jag var för blyg för att fråga om ”chans” fick Freddes kompis fråga. Kvinnan, som hade smeknamnet Duan (Måne) och var 33 år, kom då fram till mig och viskade i mitt öra: ”I love you”. Då brast alla fördämningar för mig och jag gjorde snabbt och brutalt slut med min första kvinna.
Wongduan ”Duan” Chalermchai och jag hade tio fantastiska dagar tillsammans, kanske de bästa i mitt liv. Jag var i paradiset, långt från Sveriges mörker, kyla och ensamhet. Jag hade pengar på fickan, en bra kompis med mig och jag var nykär. Alla parametrar i topp!
Vi älskade morgon, middag och kväll. På förmiddagarna låg vi vid poolen, på eftermiddagarna gjorde vi något kul, elefantridning, äventyrsgolf, James Bond Island, och på kvällarna var det Bangla Road. Ofta åt vi en rejäl köttbit på svenskrestaurangen Karlsson’s.
Inte förrän vi gick från hotellet till flygbussen insåg jag att det roliga var slut. Det slog mig våldsamt som en stångjärnshammare. Jag började storgråta men fem veckor senare var jag tillbaka i Thailand, nybantad och tio kilo lättare!
I min ungdom såg jag tuffa grabbar, exempelvis kompisarna Clifford Molenda och Per Sunnervik, behandla tjejerna nonchalant, till och med taskigt ibland, vilket gjorde tjejerna ännu mer efterhängsna. Själv fick jag höra att jag var ”för snäll”, underförstått mesig och omanlig.
I Thailand var det tvärtom! Det viktigaste för asiatiska kvinnorna är att männen har ”a good heart”. Tuffa grabbar med en öl i ena handen och en cigarett i den andra, och en andedräkt därefter, gick bort. Plötsligt var snälle Peter den eftertraktade!
Duan bodde i den lilla byn Ladsalee Thawung, mitt ute på risslätten, 1,5 mil utanför staden Lopburi, som i sin tur låg 15 mil norr om Bangkok. Hon bodde i föräldrarnas träskjul på stolpar tillsammans med sin dotter och son i tonåren. På gården bodde även två syskon med familjer.
Kontakten mellan mig i Sverige och Duan i Thailand hängde på en skör tråd. Bara hennes lillasyster hade telefon, men hon kunde inte engelska och bodde i en grannby 20 minuter bort. Jag fick ringa och säga ”Duan” och sen ringa 20 minuter senare då systern kommit på motorbike till Duan.
Duan ville att jag skulle bo i enrums träskjulet, sova på golvet mellan föräldrarna och hennes barn. Jag förstod att det inte skulle bli mycket sexliv av det. Så vi bodde på hotellet i Lopburi med stans enda pool och besökte gården en stund varje dag.
Men för Duan blev det konstigt att bo på hotell i sin hemtrakt. Hon bad om pengar för vårt eget boende. Jag skickade ner totalt 50.000 kronor och trodde det skulle bli ett träskjul på stolpar. Istället blev det en fint möblerad bungalow i ljusblå nyans. Byns första riktiga hus! Jag var för övrigt förste farangen (västerlänningen) i byn.
Gårdens tomt såg ut som en sophög. Folk utanför västvärlden bryr sig inte om hur det ser ut utanför egna dörren. Jag beordrade bort allt skräp runt vårt hus och plockade själv upp ungarnas godispapper. Med ett lastbilslass sand på leran och utrullad gräsmatta och rabatt runt huset såg det plötsligt trevligt ut! Fler i byn började ersätta skräpet med blommor.
Jag trivdes i vår bungalow. Duan öppnade fönsterluckorna varje morgon och en evig solstrimma över ansiktet värmde min hy. Jag tittade ut på de skira gröna risfälten och upp på den totalblå himlen. Kunde det åtminstone inte vara en liten vit molntuss där? undrade jag som svensk. Nej, inte idag heller.
Jag åkte in till Lopburi varje dag för att bada i hotellpoolen och läsa svenska tidningar på nätet. Eftersom det var 1,5 mil och väl långt med motorbike köpte jag en begagnad Mitsubishi L200 pickup i fint skick. Vissa kvällar lastades pickupen full med storfamiljen och släkten, 21 personer som mest, och vi åkte in till matmarknaden där jag bjöd. Totalkostnad för mig: 100 kronor.
Eftersom Duan hade sina tonårsbarn ville jag inte ta deras mamma ifrån dem. Jag ville att Duan skulle bo kvar i Thailand, att ta barnen till Sverige var aldrig aktuellt. Min plan var att jag var i Thailand tre månader på vintern och Duan i Sverige tre månader på sommaren.
Duan var hos mig sommaren 2002 och 2003 och det blev två fantastiska somrar. Jag hade allt; arvspengar, ledigt på sommaren, Karlskronas finaste hyrestvåa, sponsrad ny Jeep, nya vänner i Karlskronas thaikoloni och en kvinna bredvid mig i sängen. Åter alla parametrar i topp!
Jag frågade första sommaren vad Duan helst ville se i Sverige. Svaret blev: snö!!! Efter Sweden Offroad Tours avslutning i Kiruna hyrde jag helikopter upp till Kebnekaises snöklädda topp. Duan var som en Bambi på isen men överlycklig över att krama en slaskig snöboll.
Men till slut kände Duan och jag att vi ville leva ihop på heltid. Barnen närmade sig också vuxen ålder. Senvåren 2004 flyttad Duan till Karlskrona. Kommer vårt förhållande att klara den trista vardagen? tänkte jag på Öresundståget hem.
Duan fick gott om tjejkompisar genom thaikolonierna i Karlskrona och Ronneby. Fest varje helg där tjejerna satt med barnen i köket och lagade mat och spelade kort. Gubbarna samlades i vardagsrummet och glodde på TV. Så uppdelat är thailivet fick jag lära mig.
Duan och jag hade mödosamt lärt oss kommunicera på en blandning av engelska och thai. Nu var det dags att börja om från början med svenska. Hon gick på SFI, svenska för invandrare, under två år. Men det var när hon fick jobb som hon verkligen lärde sig svenska.
Jag lyckades genom ofantligt mycket övertalning av vietnamesiske(!) ägaren till restaurang Gourmet Thai i Karlshamn att fixa jobb åt henne i köket, sex mil västerut. Via den manlige professionelle thailändske kocken lärde hon sig laga allt mer gudomligt god thaimat!
Enda nackdelen med fast jobb var att hon inte kunde åka till Thailand under vintern. Men jag vägrade stanna hemma i kylan och mörkret utan åkte själv till Pattaya. I The Sex Capitol Of The World kunde det bara gå på ett sätt: otrogen.
Duan anade förstås vad som hänt när jag kom hem och vårt förhållande blev sämre. Dessutom hade vi börjat leva var sitt liv. Hon med thaitjejerna och kortspel, jag med offroadkompisarna och musiken. När vi träffades på tu man hand fanns det inget roligt kvar.
Jag inser efteråt att vårt förhållande aldrig skulle hållit i det långa loppet. Hon var en thailändska som ville bo i Sverige och tjäna pengar. Jag var en svensk som ville bo i Thailand med evig sommar.
Jag tog Thailand i fel ordning. Jag borde först ha knullat runt och sedan stadgat mig. Nu blev det tvärtom. En dag på sommaren 2007 när jag kom hem efter en tjänsteresa var Duan borta (hos sin syster i Kallinge). Hon hade skrivit en lapp att hon inte kunde bo med mig längre. Dags att knulla runt, sålunda.
Jag var nere i Pattaya fem fantastiska vintrar i rad. Jag bodde på ett bedagat men billigt hotell på Beach Road i södra stan, mitt i nöjessmeten. Vid 54 års ålder hade jag äntligen blivit av med min sjukliga blyghet att närma mig kvinnor intimt.
Under fem vintrar levde jag ut alla mina sexuella drömmar som jag burit på under min ungdom, vuxenliv och medelålder. Jag hade gott om pengar och det kunde bli både en, två och tre kvinnor på en och samma dag, ibland två samtidigt. Jag hade mycket att ta igen. Sexmissbruk de Luxe!
Jag funderade intensivt på hur jag skulle kunna flytta ner permanent till Thailand före min pension. Lärare i engelska i thaiskola föll på att jag måste jobba heltid för att kunna försörja mig. Att få studielån för att lära sig thailändska i Thailand gick inte då jag var över 47 år.
Jag prövade också affärsidén singelresortillthailand.se . Den blev ett grandiost fiasko! Inte en enda bokning trots annonsering i Dagens Nyheter och Land. Dessutom blev jag duktigt hyvlad av nymoralisterna på lokalmedia som ville svärta ner mig genom att intervjua pratglada Kvinnojouren.
Vintern 2012/2013 testade jag att vara i Pattaya tre månader och samtidigt ha mitt halvtidsjobb som telefonintervjuare kvar. Arbetsgivaren var positivt inställd och jag ringde fem kvällar i veckan via internet. ”Usch, vad tråkig vinter vi har!” sa en del intervjupersoner. ”Ja, verkligen!” svarade jag i värmen.
I slutet av februari 2013 satt jag som vanligt på stranden i Pattaya och min ångest för att åka hem till vintriga Sverige blev allt svårare. Då kom jag på idén att våga språnget att flytta till Thailand redan 1 september 2013, redan om ett halvår, vid 59 års ålder, drygt ett år före tidig pension. Intervjujobbet och maxad tjänstepension kunde göra det möjligt. Genast kändes det bättre.
I Sverige ställde jag in mig mentalt på att emigrera. Jag sålde osentimentalt mina 800 LP- och CD-skivor, 1000 böcker och tidningar, gitarrer och förstärkare, prylar och möbler. Det enda jag sparade på brorsans vind var fem hyllmeter fotoalbum och en flyttlåda med minnesvärda saker och tavlor.
1 september 2013 lämnade jag Sverige. Normalt brukar jag ha ångest vid denna tidpunkt eftersom svenska sommaren är slut och nio månader kyla och mörker väntar. Men ångesten var som bortblåst för första gången. För nu åkte jag in i den eviga sommaren!
Jag brukar ange tre skäl för att bo i Thailand: Klimatet-Kostnaderna-Kvinnorna. Klimatet är som svensk högsommar året runt. Kostnaderna i Pattaya är en fjärdedel jämfört med Sverige. Kvinnorna ser oss västerlänningar som rena drömprinsarna jämfört med patriarkala asiatiska män. Inte minst utseendemässigt. Vi är långa, blekhyade, ljushåriga, blåögda och har stor näsa.
I Pattaya hade jag mitt rum fixar i ett lummigt och lugnt område nära centrum. Ett svenskt gubbgäng fanns i kvarteret, varav två Karlskronabor. Jag låg på stranden på dagarna och jobbade på kvällarna med telefonintervjuer. Den 22 september fyllde jag 60 år genom att bjuda kompisarna på ost (extremt dyrt i Thailand) och kex.
Jag kom omgående in i Pattayas musikliv bland västerlänningarna (farangerna på thai). Jag är med i elektriska bandet Xcelerators och har mitt eget akustiska band som heter Fabulous Farangs, som bara spelar mina kompositioner med roliga texter om faranglivet i Pattaya.
Jag har varken bil eller motorbike i Pattaya. Orsakerna är flera förutom det ekonomiska; jag bor centralt med gångavstånd till allt och jag vill ha så mycket motion som möjligt, det finns motorbike-taxi i vartenda gathörn och pickup-buss i varje kvarter. Thailand är också världens näst trafikfarligaste land och om det händer något så är det alltid ditt fel som västerlänning!
Varje sommar i juli åker jag till Sverige för att leda Sweden Offroad Tour åt de arrangerade klubbarna. Att komma till mitt forna hemland är tudelat. Visst är svenska sommaren fin med sina ljusa kvällar och sköna vägar genom skogarna, men jag var ju också trött på Sverige.
En vanlig dag i Pattaya kan se ut så här; först en timmes stavgång, ungefär varannan dag kommer någon favoritkvinna och besöker mig för en morgonstund med morgonstånd, på förmiddagarna ligger jag vid poolen i kvarteret (Pattaya-stranden är ett passerat kapitel), på eftermiddagarna blir det Starbucks Coffee på Beach Road för tedrickning och tidningsläsning, på kvällen förhoppningsvis biljard, musik, kompisbesök eller annat kul.
På helgerna bio och båttur till ön Koh Larn för att komma ut ur stan och få korallvita stränder och kristallklart vatten. Jag slutade jobba sommaren 2015 och blev pensionär på heltid.
Saknar du inte årstiderna? frågar många i Sverige. Faktum är att Pattaya har tre väldefinierade årstider; vinterhalvåret är bäst med runt 30 grader, regnfritt och sol varenda dag, april och maj är lustigt nog värmeperioden med uppåt 35 grader, därefter följer regnperioden med ibland molnigt och en regnskur varannan dag som håller temperaturen nere.
Pattaya anses också som Sydostasiens nöjesmetropol. Utbudet är enormt, här finns allt. Exempelvis 800 barer och minst 100 band spelar varje kväll. Stan är som hundra Karlskrona Skärgårdsfest året runt. Eftersom thailändarna är buddister är det full fart även på söndagar.
Thailand har sedan 2014 militär diktatur. Jag kan bara konstaterat att allt blivit bättre sedan kuppen. Militären förhindrade inbördeskrig i ett djup polariserat Thailand där överklasseliten (”gulskjortorna”) är van att styra över folkflertalet (”rödskjortorna”). Ordning och reda, stabilitet och lugn, mindre korruption och käbbel, inga flygplatsockupationer eller Bangkok Shutdowns.
I västvärlden ägnar sig dagens politiker åt att bekriga varandra, de struntar i att folket och landet blir lidande. I Thailand känns det fantastiskt med en premiärminister/armégeneral som sliter häcken av sig för hela folkets bästa.
Exempelvis under fotbolls-VM betalade staten så att alla thailändare kunde se matcherna gratis på TV. Sådant kallas populism i västvärlden, att vilja folkets väl, och är det fulaste skällsord som finns inom politiken där.
Jag njuter av varje dag i Thailand. Sol och värme året runt. Slippa jobba och ta det lugnt. Men även i paradiset finns en vardag. I Sverige hade jag ett icke-liv på vinterhalvåret. Landet såg ut som en svartvit film. Var det under noll grader vägrade jag att gå ut. Allt var en väntan på den förtvivlat korta och förhoppningsvis bra svenska sommaren. Halva livet bortkastat!
Det jag är mest stolt över mig själv är att jag gjort saker under min levnad. Exempelvis importerat en Cadillac från USA, spelat in sju skivor och en kassett, bromsat Karlskronas p-terror i 25 år, flyttat till Thailand och leder fortfarande Sveriges största offroadäventyr.
I Pattaya har jag fått de enda två företeelser jag saknat i mitt tidigare liv: evig sommar och härliga kvinnor. Vid 63 års ålder kan jag redan säga; om jag så dog i morgon dag skulle jag vara nöjd med mitt liv!
Den 13 oktober 2016 dog Thailands vördade kung Bhumibol Adulyadej vid 89 års ålder. Han hade då varit kung i 50 år, längst i världen. Jag har fruktat denna dag länge då kungen var en sammanhållande kraft i ett djupt polariserat Thailand. Turligt nog är det militärt styre och sorgen verkar ha enat landet. Ny kung blev hans ende son Maha Vajiralongkorn Bodindradebayavarangkun, född 1952.